Istiden

När kan man säga att Sveriges historia startade? Ingen vet riktigt säkert, men man tror att de första människorna kom till det som idag är Sverige för  runt 13.000 år sen. Innan dess var det bara is. Isen kunde sträcka sig tusen meter över marken. Det var den senaste istiden som började för ca 100.000 år sedan, men den hade just börjat smälta. Först blev det som idag är Skåne fritt från inlandsisen.

På den här tiden var det bara jägare och samlar-samhällen, men man har hittat lite stenpilar och begravningsplatser. Flocken rörde sig från plats till plats utan att riktigt bo någonstans, och man tror att de följde efter flockar med vilda rådjur. På så sätt hade man alltid tillgång till mat och hudar.

Eftersom dom här människorna inte hade något skriftspråk är det ganska svårt att veta mer om dom. Bristen på fasta boplatser och gravar försvårar också. Man kan jämföra med andra samlar jägar-stammar i Europa för att kunna gissa sig till vissa svar. Men hur dessa första svenskar var är väldigt svårt att veta. Forskare har med DNA-teknik belägg för att de första människorna kom söderifrån och hade mörk hy och blåa ögon. Samtidigt kom en annan folkgrupp norrifrån från det som idag är Ryssland. Dom här hade bruna ögon och ljusare hy för att lättare kunna ta upp sol. Dom vandrade längst kusten i det som idag är Norge och hamnade sen i södra Sverige. Här blandade dom två stammarna sig, och det är därför man idag kan hitta spår av både bruna och blå ögon i svenska gener. Huden anpassade sig mer och mer till det kalla solfattiga klimatet och blev ljusare.

Men sen hände det någonting! Nya folkgrupper började komma upp från söder igen. Den här gången med den viktiga tekniken att bruka jorden och tämja djur. Sveriges första bönder slog sig ner. För människan var det en väldigt bra idé att börja odla jorden. Tidigare hade man varit beroende av det som naturen kunde ge för födan. Men nu kunde man styra mer själv hur mycket mat man behövde. Parallellt fanns det nu två grupper i Sverige, jägarna och samlarna och bönderna. Man räknar med att det tog ungefär hundra år innan jägar samlar-grupperna slog sig ner och också började odla jorden.

Låt oss stanna upp ett slag och tänka på dessa första samhällen i Sverige. Vilka var de? Nånstans blir det mest spekulationer och många har genom tiderna försökt plocka politiska poänger med gissningar om dessa samhällen. Med risk för att spä på alla dessa myter vill jag ändå drömma lite om dom här samhällena. Tidigare hade livet bestått av att följa efter djur och plocka vilda växter. Man var styrd av livet på ett annat sätt då, följde med och var mer beroende av ödet. Stora naturvyer kunde imponera en, och fick man äta sig mätt på grund av naturens slump var man glad. Men nu när man hade börjat slå sig ner tror jag man började se på livet på ett annat sätt. Man hade säkert fortfarande minnen från den tiden när man gick från plats till plats. Men nu kunde man få mat mer regelbundet. Livet var fortfarande svårt, men inte riktigt lika svårt. Man fick säkert också en annan tid till att tänka efter. Vad var livet? Vem hade skapat allt?

Jag kan ibland bli väldigt avundsjuk på sånna här enkla samhället, där det mest handlar om att äta och fixa mat. Såklart var det jobbigt också där ett litet sår kunde vara en dödsdom. Men på sätt och vis var nog allt enklare då, för det inte fanns så mycket. Man var mer styrd av ödet, och det fanns inte så mycket att styra över. Fanns det ens krig då? Var kvinnans sexualitet styrd och kontrollerad av mannen ännu? Eller levde alla som jämlikar i nått metaforiskt edens lustgård befriad från stressiga tankar och depression?

Allt det här kan vi bara spekulera om. Men föreställ er den glädje folk måste ha känt när tyget introducerades till de här människorna. Att inte behöva gå runt i hudar. Hur mycket enklare och roligare allt måste ha känts när stenåldersverktyg byttes ut mot de första metallverktygen. Det är nog svårt att riktigt förstå den glädje dessa människor måste ha upplevt.

I dagens “allt är alltid tillgängligt samtidigt”-samhälle finns det en befrielse med tanken på hur glad man kan bli över en ny spade.

 

Tomas Antila är en av Sveriges främsta mangatecknare och jobbar på Serieteket i Stockholm. siktamottoppen.se

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.